tid
Det bara är fullt upp precis hela tiden. Alltid något att göra. Man får mer och mer saker att göra och mindre och mindre tid känns det som. Min morfar sa igår "Jag förstår inte hur man hade tid att jobba innan man blev pensionär." Ja du, dagarna går fort att fylla. Och jobbar man dessutom så är de där få timmarna på eftermiddag/kvällen borta på vad som känns som en timme. Det finns liksom aldrig någon tid till att göra det man faktiskt vill. Alla måsten kommer ju först och när man har gjort alla måsten så finns det ingen tid över till det man vill.
Jag kan dock känna att jag gör ganska mycket saker som jag från början gjorde för att jag vill. Men för att det är så mycket på gång i livet och det är så mycket stress så har de sakerna liksom blivit måsten. Ikväll ska jag tillexempel till badhuset och hålla i träningar, men för att jag ska göra det så blir hela dagen efter jobbet stressig. Och på jobbet är det också stressigt så hela dagen blir stressig så på kvällen när allt är slut orkar man inte göra något annat än att dö i soffan. På morgonen dagen efter är trycket från bröstet borta om man är redo att skapa stress igen. Ohållbart? Ja.
När livet var inte alls så stressigt.
