Kursledare

Nu är det spikat och klart. Jag ska bli kursledare. Jag ska utbilda personer i olika HSB föreningar i vårat nya affärssystem. Över hela Sverige alltså. Det ska bli väldigt roligt och jag är glad för att ha blivit tillfrågad.

Från och med nästa vecka kommer jag att vara borta 2-3 dagar i veckan. Ofta på annan ort med mycket övernattningar. Och just den delen känns lite tungt nu när Måns redan är borta så mycket. Nästa vecka till exempel så kommer vi inte ses på en vecka. Jag åker till Jönköping på tisdagen och kommer hem torsdag kväll, då har Måns redan dragit iväg till Stockholm för SM och kommer hem tisdag kväll. Förmodligen kommer vi fortsätta så fram och tillbaka hela vägen fram till juni/juli nån gång. Kommer bli tufft med det klarar vi! Men! Som sagt så är jag jätteglad att ha fått den här chansen. Ser fram emot det!

Den här helgen är i alla fall både jag och Måns hemma så vi ska försöka njuta av att vara vi. Imorgon ska vi spela badminton på dagen och äta på nya restaurangen i huset på kvällen. Låter som en perfekt dag!

Kommer sakna denna babe!

Vardag

Jag längtar bort. Mer och mer hela tiden. Mest till värme tror jag. Vet inte om det beror på att vädret blir värre och värre, om det är för att jag är stressad och vill koppla av lite eller om det är för att jag börjar tröttna på att ha vardag här i Sverige. Jag vill leva lite, upptäcka nya saker, lära mig nya saker, se nya platser och ha bikini som vardagskläder. Är så trött på att göra samma sak varje dag. Jobba med något som jag egentligen inte tycker roligt (även fast jag på ett sätt verkligen tycker om mitt jobb). Vara hemma laga mat och städa. Man vet redan dagen innan exakt hur dagen kommer vara, och hur tråkigt är inte det?

tid

Det bara är fullt upp precis hela tiden. Alltid något att göra. Man får mer och mer saker att göra och mindre och mindre tid känns det som. Min morfar sa igår "Jag förstår inte hur man hade tid att jobba innan man blev pensionär." Ja du, dagarna går fort att fylla. Och jobbar man dessutom så är de där få timmarna på eftermiddag/kvällen borta på vad som känns som en timme. Det finns liksom aldrig någon tid till att göra det man faktiskt vill. Alla måsten kommer ju först och när man har gjort alla måsten så finns det ingen tid över till det man vill.
 
Jag kan dock känna att jag gör ganska mycket saker som jag från början gjorde för att jag vill. Men för att det är så mycket på gång i livet och det är så mycket stress så har de sakerna liksom blivit måsten. Ikväll ska jag tillexempel till badhuset och hålla i träningar, men för att jag ska göra det så blir hela dagen efter jobbet stressig. Och på jobbet är det också stressigt så hela dagen blir stressig så på kvällen när allt är slut orkar man inte göra något annat än att dö i soffan. På morgonen dagen efter är trycket från bröstet borta om man är redo att skapa stress igen. Ohållbart? Ja.
 
När livet var inte alls så stressigt.
 
Visa fler inlägg