VARFÖR SIMMAR JAG NU IGEN?

Idag var det riktigt riktigt jobbig träning. 2000 meter fjäril. Och idag hade jag för första gången på riktigt länge tankar om att lämna bassängen och säg att jag mår dålig och gå hem. Jag ville gråta. Jag ville gå till toan och spy. Jag ville sluta. Det var hemskt faktiskt. Och så tänkte jag varför utsätter jag mig för det här? Jag måste inte. Så varför? Fick inte riktigt något svar idag. Bara en jävla seg kropp.
 
Därför tänker jag påminna min om det nu
 
- Man tränar många muskler
- Man får en fin kropp
- Man får väldigt rena öron så man behöver aldrig använda tops
- Man blir solbränd(utomhussäsong för oss i Sverige dådå)
- Klor luktar gott
- Man lär sig tidsplanering
- Man drunknar inte om man lider skeppsbrott
- Låg skaderisk
- Kräver inte så fasligt dyr utrustning
- Man får titta på halvnakna vältränade grabbar varje dag
- Man blir rörlig och tålig på samma gång
- Vänskapsbanden man knyter i simbassängen slår det mesta här på jorden
- Det är en urgammal traditionell tävlingsform och alla förstår vad sporten går ut på, alltså att simma snabbare än sina motståndare
- Det är ingen som ser om man gråter på träningen
- Det finns inget vackrare än att beskåda undervattensteknik
- Man känner sig tyngdlös
- Allt ljud stängs ute så det finns få distraktioner
- Trots att simmare tränar hårdare än de flesta förekommer inte skryt
- Man får känna att man lever
 

Är faktiskt väldigt glad över att jag valt just sporten simning. Det har lärt mig så mycket och jag har träffat så mycket fina människor så jag är tacksam att jag simmar och inte spelar fotboll..